Under hösten och vintern pågår dialog på statlig nivå mellan Sverige och Danmark om utformningen av en bilateral utredning om kapacitet och redundans för transport över Öresund 2050. En utredning som kan bli första steget mot en ny Öresundsförbindelse.

Arbetet leds av Sveriges särskilda utredare Allan Widman som kanske kan hämta inspiration och dra lärdom av processen som ledde till Öresundsbron. Förut för beslutet om att bygga Öresundsbron 1991 hade nämligen ett gediget utredningsarbete i de såkallade Öresundsdelegationerna genomförts.

En Öresundsdelegation blev tillsatt 1954. En handfull tjänstemän från Danmark och Sverige fick i uppdrag att leda arbetet med en fast förbindelse över Öresund som inkluderade expertgrupper inom till exempel byggteknik, trafik, miljö och näringslivsfrågor. Öresundsdelegationernas arbete la grunden för byggbeslutet 1991 och var förmodligen också en anledning till att bron kunde öppna för trafik bara nio år senare.

Öresundsbron. Foto: Wikimedia Commons, Jorchr

Öresundsdelegationernas arbete kan agera inspiration inför en ny bilateral utredning. Deras arbete började brett och förutsättningslöst och smalnades genom åren av till att landa i förslaget om en bro mellan Köpenhamn och Malmö. På samma sätt bör en ny bilateral utredning vara förutsättningslös och inte begränsas till någon fast geografisk placering. Fokus ska istället ligga på de möjliga förbindelser som kan lösa de statliga behoven och skapa nya möjligheter som kan leda till ökad tillväxt.   

I Trafikverkets utredning om kapacitet och redundans för transport över Öresund 2024 beskrivs de statliga behoven som en ny Öresundsförbindelse ska fylla. Den ska skapa ökad järnvägskapacitet och redundans för både person- och godståg, kunna koppla till befintligt järnvägssystemet för både person- och godstransporter, vara en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse för att lösa finansiering samt skapa nya effekter för dansk-svensk arbetsmarknad. Lägg därtill att en ny förbindelse ska skapa nya möjligheter i form av ny trafik, kortare restid, större tillförlitlighet och robusthet och därmed ökad konkurrenskraft, produktivitet, tillväxt och integration.

För att få fram en ny Öresundsförbindelse till 2050 behöver en kommande bilateral utredning fokusera på möjliga förbindelser som kan lösa de statliga behoven och skapa nya möjligheter. Det finns förmodligen inte många lösningar som kan detta, men vi vet att Landskrona-Köpenhamn är en.